Ja, just nu orkar jag liksom inte blogga, jag gör det bara ändå xd

Jag hade väldigt kul uppe hos Kajsa.   Love you Kajsa, you're my bff   

Kort inlägg det blev nu.

Pöss.

Yes box!

Ca 16.00 kommer Erika (Kajsas mamma) med att hämta mig! Tjoho! Hoppas alla inser att jag då inte kommer blogga från fredag till söndag . Tråkigt, jag vet. Eftersom jag så gärna vill använda smileysarna så ska jag göra en "rebus" eller en "bildsaga". Låt sagan/rebusen börja!

(- = minus)

Det var en gång en   Sommar -  mar hette  . När   var ute och gick Sådde - dde Kommer - mer en  . Han sa till  :

"Ge mig din   ,   och  !"   började  .   

"Jag Skadad - dad Tillbe - be stranden och  !"

Haha, fett dålig historia. Men ja, den som kan skriva vad som händer i sagorebusen får bestämma vad jag ska skriva en dikt om. På tal och det, här kommer ett stycke ur en berättelse (början)!

Han suckade och tittade på henne.

”Snälla..” viskade han med tårar i ögonen. Hon skakade på huvudet, men en tår rann nerför hennes kind.

”Jag kan inte”. Han tittade på henne och nu rann tårarna nerför kinderna på honom och skapade spår i det smutsiga ansiktet. Han böjde ner huvudet och axlarna skakade. Hon tittade sorgset på honom men lyfte sedan upp hakan.
”Jag älskar dig, men det kan aldrig bli du och jag. Far tycker inte om..” Hon avslutade inte meningen. Han tittade upp och såg henne och nu flammade vrede i hans ögon. 

”Jag trodde att du inte brydde dig om min ställning, utan att du var annorlunda. Men jag hade visst fel.”, sade  han och hans röst ekade i salen. Hon tittade chockat på honom men sedan försvann chocken och hon vände sig om, stel och när hon talade var rösten hård. 

”För ut honom”. Mannen vände sig tvärt om. När han nästan kommit ut ur salen ekade kvinnans röst igen.

”Snälla, säg att du inte hatar mig” bad hon. Han stannade upp och tittade på henne. Sedan gick han ut ur salen, utan att ha sagt ett enda ord.

”Vänta! Jag..jag..” började hon ropa men när mannen försvann satte sig kvinnan ner och böjde på huvudet. Hennes axlar skakade och tårarna droppade om henne. Hennes vakter lämnade rummet, stängde dörrarna hon hon var ensam i den stora salen. Det ända som hördes var när hennes tårar träffade golvet.

PÖSS

Emilia